hi you on the other side
har känt mig lite, vad ska man säga, virrig? haha. Glömmer bort en massa grejer som jag ska göra, alltifrån vad jag skulle hämta när jag väl står i rummet till vilken buss som egentligen är den rätta. Lyckades faktist ta fel buss till Hemköp häromdan och min lilla trip slutade med att jag hamnade i hökarängen istället! hur lyckas man egentligen?
bortsett från allt glömmande hit och dit har jag insett något nytt också! man säger ju alltid att man lever en gång och blablabla men sen så visar ens handlingar nånting annat, men jag har bestämt mig att verkligen leva efter det. inte bara att göra roliga och nya saker och vara öppen för nya utmaningar, men också att jag inte ska låta min tid gå på att grubbla över smågrejer som i själva verket inte har någon betydelse. Att jag kan sitta och oroa mig över hur jag ska ha råd att köpa en ny bikini i flera dagar när andra oroar sig över hur de ska få mat för dagen känns så himla patetiskt. okej att det är den livstilen vi lever i den här delen av världen, men ändå, man borde ju tänka en extra gång innan man slänger ur sig grejer såsom "varför hatar gud mig?" eller "snälla gud säg att det går bra på provet". helt plötsligt känns mina problem så obetydliga och dumma. och alla bråk som jag kan ha med kompisar och familjen känns också jätteonödiga. varför ska jag slösa minuter, timmar och tom dagar av mitt liv på att gå och vara irritterad på nån? av vilken anledning? INGEN, det får bara mig själv och folk omkring mig att må dåligt, och så enkelt är det.
/maija
jag håller med dig om att man bara lever en gång och att man ska leva livet, men att ens handlingar sedan kanske visar något annat. men att säga "varfö hatar gud mig?" och sådant har väl inget med det att göra? och det är också ett sätt att prata på, det är alltså inte 100% seriöst. och ja vi ska uppskatta livet vi lever här med tanke på hur bra vi har det, men betyder det att vi aldrig får må dåligt, bråka, vara irriterade, vilja köpa en ny bikini osv osv?
nej okej, man kanske inte är seriös när man säger det men det är principen jag menar, att vi ska uppskatta det vi har. ja självklart får man göra det, det är ju mänskligt, men personligen tycker jag att det är väldigt onödigt. varför ska jag liksom slösa min tid på att bråka? när jag hellre kan njuta av den tid jag har här och kanske göra nån nytta
haha men det är ju inte så att man bråkar med folk för att det är kul eller roligt? om någon t.ex. har gjort något dumt mot dig och du blir arg, ska du ba tänka "men nej! jag ska inte vara erg, ledsen eller sårad för att barnen i Afrika har det mycket sämre ställt än jag!"?
jaaa precis, haha!
